tjena,

Fördröjer tiden lite med bloggskrivande,

Sitter just nu och lyssnar på Lasse lindh- Du behöver aldrig mer vara rädd. MMMMM, vad jag gillar den!
Har verkligen inte gjort någonting sen jag koom hem. Datan, tv är ingrodda av mig. Eller juste, jag gick ut och matade en igelkotts unge, haha. Fan vad den fräste åt mig innan den såg att jag gav den mat. Jag var nästan säker på att den skulle springa fram och bita mig där ett tag. Hörde av någon att en igelkott hade bitat en i fingret och att den sedan hängde kvar. Hhahaha, fan vad fult. Jag som alltid har trott att dom är snälla ;O Fast det där om aatt den bet henne i fingret kanske bara var en myt, det vet ju inte jag. 

Nog om igelkottar, vettefan vad jag ska göra nu. Har tråkigt, och vill ut och göra nått. Fast egentligen vet jag att jag borde vara hemma och bara ta det lungt. Men det är svårt efter ett sommarlov där man hittar på nått i principt varje dag.

Och nu när jag börjar prata om sommarlov så börjar jag nästan gråtaaaa. FAAAAAN vad kul det har varit. Under thailandsresan kändes det kanske hängigt. Sista veckan där borta räknade jag ner varje minut (nästan). Men jag var iallafall välldigt less. Sen när jag kom hem hann jag vara hemma i en vecka sen åkte jag och Mia till Göteborg. Där var vi på gothia discot och lite så.Ett tag efter att jag kommit hem var det dags för pdol. Det var väl sådär, men jag gjorde iallafall nått!
 Sen började jag umgåsas med Stina och hennes gang. Jaimie och Scout kom så småning om och det var fan det bästa. Kul hade vi! Sen har jag varit med Stina och Emma nu på slutet. Också de mycker roligt. TRION <3
Så jag kan inte annat än säga att sommaren 2008 har varit gryyymt kul :D Har redan börjat ladda tills nästa sommar!

Nu när skolan har börjat är man tillbaka till det vanliga.. Kliva upp, vara i skolan, träna, sitta vid datan, sova. Ah, ni märker ju själv, ganska enformigt. Hoppas att det sker än förändring snarast.

Men nu börjar Extreme homemakeover. Ska faktist ta och se det, det kan ju vara braaa.

/// Martina

Här har ni Lasse Lindh: